Glömt bort

Jag hade nästan glömt bort att jag har en blogg. Det är ganska mycket i hjärnan just nu, jobb, sonen, leta lägenhet (har förmodligen lyckats fixa en till 1 juni, jippie!), skicka papper hit och dit osv.

Imorgon är det utbildning hela dagen på jobbet sen är det helg igen! Det blir nog lugnt i helgen förutom ett litet födelsedagsfirande av mammas sambo på lördag. Hoppas på att jag kan gå ut och träffa lite folk nästa helg.

Sonen blir bara större och större, 4 år och storlek 30-31 i skor (!?). Vart ska detta sluta ;)? Just nu pratar han nästan bara svenska, det tog bara några veckor. Försöker fortsätta prata engelska med honom, ska låna engelska böcker på biblioteket och låta honom titta på barnprogram på engelska. Sen pratar ju hans fröknar engelska också så jag hoppas han inte tappar allt helt.

Impulsiv?

Tycker att det är så kul med någon som tycker att JAG är impulsiv när det i själva verket är han som är det. Jag vill ju så gärna ha hit mina katter, men nu säger mannen att han vill ha kvar dem...han skulle "göra sig av" med dem för att han skulle flytta hem till sin brorsa.
Nu ska han inte flytta dit, han ska vänta ett tag och leta efter en annan lägenhet själv.... herregud säger jag bara..
Mitt liv har varit impulsivt sedan jag träffade honom. Jag har gjort vad han tyckt verkat bäst hela tiden och på så sätt farit fram och tillbaka, både fysiskt och psykiskt.

Sedan jag landat i Sverige har jag känt ett lugn, ett lugn jag inte haft på väldigt länge. Nu är det "bara" att vända blad och påbörja nästa kapitel i min och min sons liv.

Jag saknar er!

Ska försöka få hit mina små kissekatter, för åh vad jag saknar dem. Jag har dåligt samvete varje dag över de små liven och önskar att de var här med oss istället. Nu ska man bara hålla på med intyg och veterinärer osv innan de kan komma hit.

Mina fina katter!

Vilken kväll

Jag hade så kul igår! Träffade en massa härliga tjejer. Ett tag var vi nog ca 20-25 stycken. Vid tolv gick ett stort gäng ner på stan och fortsatte kvällen där.
Träffade en barndomsvän som jag inte sett på länge, världens snällaste kille, som jag tom gick på balen med i trean på gymnasiet när min dåvarande kille inte ville vara min kavaljer...

Ikväll är vi hemma och gosar, jag och min fina son. Försöker smälta allt som hänt under veckan och att jag måste ringa ett jobbigt samtal imorgon. Just nu försöker jag hantera alla känslor, men snart måste jag även tänka på allt praktiskt.

Älskade du!

 Love Park i Philly

Imorgon är en annan dag

Äntligen fredag imorgon! Jag hoppas på en underbar dag på jobbet och en ännu mer underbar kväll. Jag ska nämligen på tjejfest. Har blivit bjuden av en tjej jag gick i skolan med för hundra år sen. Ska dit med min fina vän som ganska nyligen lärt känna henne. Ska bli otroligt kul! Sonen ska vara hos mormor så honom går det absolut ingen nöd på. Ska försöka hålla mig lugn med alkoholen imorrn så det inte blir en repris à la förra fredagen, men efter en sån här helvetesvecka vet jag inte om det kan sluta på nåt annat sätt ;)

Too much

Jag känner att det är på tiden att jag tar hand om mig själv och vad jag vill. Jag kan inte vara någon annan till lags hela tiden, för hur mycket jag än försöker så räcker det iallafall inte.

Jag har försökt, och försökt, men nu har det nog (äntligen?) tagit stopp. Ni kan nog alla lista ut vad som håller på och hända. Även fast det gör sååå ont, så känns det ändå som att det måste ske...för allas skull.

Lördag

Bild tagen från jobbet förra veckan

Godmorgon huvudvärk! Kan jag ha sovit för mycket?
Jag var så där jobbigt trött men ändå rastlös igår kväll. Lillasyster jobbade så vi var själva hemma. När sonen somnat så började jag städa i min systers garderober..vilket fredagsnöje!
Hon har sparat på en hel del kartonger och skräp sen hon flyttade hemifrån. Sen insåg jag att jag är lite avundsjuk på hennes garderob. Hon har ju hur mycket kläder som helst!
Vi har inga planer alls för helgen och jag har ingen aning om vad jag vill göra heller.

Nu är det officiellt också att jag fick tjänsten (vikariatet) jag pratat om. Och tur var väl det med tanke på att min son började på British Mini i måndags. Det har varit lite rörigt där eftersom det är helt nyöppnat, men det verkar som att de får in nya rutiner varje dag.

Igår var jag o syrran på HMs frukostshopping. De bjöd på frulle och 20% på allt man köpte men det blev inte så mycket grejer.

Framme i sveeeden!

Resan gick bra. Min son var däremot så exalterad att det inte blev många timmars sömn för nån av oss. Vi landade alltså tisdag morgon. 08.00 var jag på jobbet dagen efter. Det gick bättre än förväntat. Resten av veckan var jag däremot vääldigt trött. Sov bort i stort sett hela helgen, snark.

Jag har redan hunnit träffa mina allra finaste vänner, mina föräldrar och mina bästa syskon, som just nu tar hand om min son innan han börjar på dagis på måndag.

Vi åkte båda två på en förkylning också, och jag är torr som fnöske pga den torra luften. Inget man är bortskämd med i Philadelphia direkt.

Vi bor just nu hos min syster, väldigt mysigt för alla oss tror jag. Hon jobbar oftast natt så oftast går vi om varandra, men lite har vi hunnit ses ändå.

Resfeber AB

Pa vag till Newark. Ont i magen for jag ar sa nervos, stressad och ledsen. Efter jag fick barn sa har jag blivit mer och mer radd for att flyga. Dodsangest deluxe. Har nu flygit sjalv med min son en massa ganger sa jag tror inte att det kommer vara nat problem men just kanslan att inte ha kontroll skrammer mig otroligt. Vi ses i ett kallt Sverige imorgon.

Sista kvallen tillsammans

Vill inte vara ifran dig igen!

Karlek

till alla fina

Jag har bestamt mig..

Det blir Sverige till september.. Med blandade kanslor... Jag alskar ju att bor har i USA, men jag vet ju att jag kommer tillbaka.
Sonen har redan kommit in pa "British Mini" som jag ansokte till for ett tag sen ifall att vi skulle stanna kvar en langre tid, sa han kommer forhoppningsvis inte tappa sa mycket av engelskan.

Jag kommer ju jobba och tanken ar att spara sa mycket pengar jag bara kan. Mannen ska komma och halsa pa varannan manad, och forhoppningsvis kan vi kanske ta en liten semester ihop i sommar.

Jag vet att manag sakert undrar och tycker att jag och min man verkar ha ett lite konstigt forhallande...Det har vi nog ocksa. Men a andra sidan sa tror jag att trots alla dessa motgangar och provningar sa ar vart aktenskap starkt. Det ar inte manga som klarar att leva som vi.
Jag vill ge "credit" till bade min man, som klarar att vara utan oss sa lange, och till mig sjalv for att jag klarar att ta hand om min son sjalv och vara ifran min man, Jag jobbar hart varje dag och tar inget for givet. Jag ar glad att jag har en stottande man, en underbar familj och mina alskade vanner som staller upp for oss.

Dilemma...igen

Tur att jag bestamde mig for Sverige, for precis nyss fick jag veta att jag inte fick jobbet. Tva veckor efter att de fragade om jag var intresserad..Ar det bara jag som tycker att det ar lite overdrivet lang tid??

 

Men nu till dilemmat. ska alltsa jobba i Sverige till mitten av mars...MEN jag har aven fatt forfragan om att stanna till september....detta skulle innebara att jag och sonen ar i Sverige, och mannen kvar i USA. Han skulle i safall komma och halsa pa varannan manad ar det tankt.

Igar fragade en som jobbar pa mitt tempjobb om jag skulle kunna tanka mig att jobba pa deras "accounting department" nar jag kom tillbaka fran Sverige, men att det kanske skulle vara en deltidstjanst (eller heltid) och det var inte helt sakert an om de skulle anstalla nan..Forsokte fraga lite mer idag och berattade om min situation, och hon skulle aterkomma innan jag slutade idag.

Grejen ar ju att jag maste ge Sverigejobbet ett svar typ pa mandag, sa nu sitter jag har igen, alldeles forvirrad.

Pa mandag bar det av

Da aker jag och sonen till sverige. Landar tisdag morgon. Jobba onsdag. Kanske ska jag borja packa. Ner med alla vinterklader som i stort sett varit ororda den har vintern.

Sol

Ca 16 grader och harligt solsken. Det ar dumt att klaga nar det ar sa har harligt idag!

Maste bestamma mig nu

Inget svar idag heller om jobbet..vad fan. Hur svart ar det att saga ja eller nej? Det lutar mer och mer at Sverige. Jag vill, men anda inte. Tanker mest pa det jobbiga nar man val kommer tillbaka och ska borja springa pa intervjuer osv igen.

Tank om man visste hur det skulle bli innan man gjorde val har i livet. Vad latt allt skulle vara da. Just nu kanns det som att vad man an valjer sa valjer man fel.

En helg..

..i jobbets och kolhydraternas tecken...Har jobbat pa bageriet bade lordag och sondag. Trodde jag var ledig idag, tills jag fick syn pa schemat igar och insag att jag borjade klockan 8 imorse. Somnade pa soffan innan nio igarkvall, tog med mig sonen och gick och la oss.

Slutade strax efter 13.00 idag och tankte att, "oj vad skont att fa vila lite". Men nar jag kom hem borjade vi det otroligt roliga jobbet med att deklarera. I vanliga fall kan man ga till nan som gor det at en (och betala typ 300 dollar) men jag tankte att det kan ju inte vara saaaa svart...ehh...nej, svart kanske det inte var, men tidsfordrivande. Jag holl pa i timmar, och da ar var deklarationen anda inte sa valdigt komplicerad...
Jag maste ha gjort nat ratt iallafall, for vi far tillbaka pengar. Gudskelov!

I fredags var jag pa en jobbintervju...nu ar det bara att vanta pa svar (igen). Om jag inte far det, sa aker jag och sonen hem till Sverige ett litet tag. Borjar bli lite stressad med tanke pa att vi tankt aka pa sondag eller mandag isafall....panik!

Aj aj

Mitt stackars lillfinger rakade ut for en olycka igar morse. Jag markte att tacket borjade halka av min man sa jag skulle racka honom det. I samma stund vande han sig halvt om och min lillfingernagel hamnade under pa nat satt. Trodde forst att min losnagel lossnat, men det visade sig vara min egen nagel som halvt lossnet fran skinnet AJ AJ. Tryckte pa ett spindelmannenplaster i hopp om han det skulle vaxa fast igen. Sen pa med ett vanligt plaster pa jobbet. Satte det nog for hart for och fick lite blodbrist i toppen sa nu ar allt valdigt rott och svullet. Det enda positiva ar att mannen nu far sta for all diskning.

Sverige

Forkylda ar vi hela bunten. Och jag har tandvark pa det. Harligt!!

Har varit hemma ungefar tva veckor och jag forsoker smida planer for framtiden..Vilket inte gar sa bra.
I gar trotsade jag forkylningen och gick pa en intervju. Jag fick jobbet, men det ar annu ett "temporary", tom den 3 feb.
Vad som hander efter det vet vi inte an...Min mamma har kommit med forslaget att aka till Sverige nan manad. Hon behover hjalp pa hennes jobb och jag vantar i stort sett bara pa klartecken fran hennes chefer.
Om det blir av sa aker jag och sonen hem tillsammans. Min man blir kvar har och jobbar. Men som sagt, inget klart an.
Jag forsoker att se det positivt, att traffa min familj och umgas med mina valdigt saknade vanner, men jag vet ocksa att jag egentligen skjuter pa problemet med att hitta ett jobb har. I vilket fall som helst sa ger det oss en chans att betala vara rakningar, min son far traffa mormor och morbror osv, och jag far ladda batterierna.
Jag var inte den roligaste personen att umgas med innan vi flyttade hit med tanke pa all jakla stress over att inte veta om vi ens skulle komma hit. Jag ska ta vara pa tiden i Sverige och forhoppningsvis vara ett battre sallskap till de som vill traffa mig an vad jag var for ett ar sedan.

Mina alsklingar