Impulsiv?

Tycker att det är så kul med någon som tycker att JAG är impulsiv när det i själva verket är han som är det. Jag vill ju så gärna ha hit mina katter, men nu säger mannen att han vill ha kvar dem...han skulle "göra sig av" med dem för att han skulle flytta hem till sin brorsa.
Nu ska han inte flytta dit, han ska vänta ett tag och leta efter en annan lägenhet själv.... herregud säger jag bara..
Mitt liv har varit impulsivt sedan jag träffade honom. Jag har gjort vad han tyckt verkat bäst hela tiden och på så sätt farit fram och tillbaka, både fysiskt och psykiskt.

Sedan jag landat i Sverige har jag känt ett lugn, ett lugn jag inte haft på väldigt länge. Nu är det "bara" att vända blad och påbörja nästa kapitel i min och min sons liv.

Vilken kväll

Jag hade så kul igår! Träffade en massa härliga tjejer. Ett tag var vi nog ca 20-25 stycken. Vid tolv gick ett stort gäng ner på stan och fortsatte kvällen där.
Träffade en barndomsvän som jag inte sett på länge, världens snällaste kille, som jag tom gick på balen med i trean på gymnasiet när min dåvarande kille inte ville vara min kavaljer...

Ikväll är vi hemma och gosar, jag och min fina son. Försöker smälta allt som hänt under veckan och att jag måste ringa ett jobbigt samtal imorgon. Just nu försöker jag hantera alla känslor, men snart måste jag även tänka på allt praktiskt.

Älskade du!

 Love Park i Philly

Too much

Jag känner att det är på tiden att jag tar hand om mig själv och vad jag vill. Jag kan inte vara någon annan till lags hela tiden, för hur mycket jag än försöker så räcker det iallafall inte.

Jag har försökt, och försökt, men nu har det nog (äntligen?) tagit stopp. Ni kan nog alla lista ut vad som håller på och hända. Även fast det gör sååå ont, så känns det ändå som att det måste ske...för allas skull.