Det blir Sverige till september.. Med blandade kanslor... Jag alskar ju att bor har i USA, men jag vet ju att jag kommer tillbaka.
Sonen har redan kommit in pa "British Mini" som jag ansokte till for ett tag sen ifall att vi skulle stanna kvar en langre tid, sa han kommer forhoppningsvis inte tappa sa mycket av engelskan.
Jag kommer ju jobba och tanken ar att spara sa mycket pengar jag bara kan. Mannen ska komma och halsa pa varannan manad, och forhoppningsvis kan vi kanske ta en liten semester ihop i sommar.
Jag vet att manag sakert undrar och tycker att jag och min man verkar ha ett lite konstigt forhallande...Det har vi nog ocksa. Men a andra sidan sa tror jag att trots alla dessa motgangar och provningar sa ar vart aktenskap starkt. Det ar inte manga som klarar att leva som vi.
Jag vill ge "credit" till bade min man, som klarar att vara utan oss sa lange, och till mig sjalv for att jag klarar att ta hand om min son sjalv och vara ifran min man, Jag jobbar hart varje dag och tar inget for givet. Jag ar glad att jag har en stottande man, en underbar familj och mina alskade vanner som staller upp for oss.
1 comment:
Men gud, klart ni klarar det här! Ett förhållande mellan två personer från olika kontinenter blir alltid lite knepigare! Full förståelse, kanske lätt för mig att säga, men jag tror andra också förstår.
Kram!
Post a Comment