Vill bara vraka ur mig lite om min mans familj, jag blir sa trott pa dem ibland. Hans mamma vill jag inte ens namna egentligen da det ar nagot allvarligt fel pa henne (och det menar jag verkligen). Hon har traffat var son en gang (??!!) sen han foddes och da lag han fortfarande pa BB. Hon bor i NY bara ca 40 minuter ifran dar vi bodde forut men hon kom iallafall aldrig och halsade pa oss. Aldrig en julkapp eller fodelsedagspresent, ja inte ens ett telefonsamtal. (nej nu ljog jag, min son fick ett gosedjur och en san dar billig plastkamera, nar min man flyttade till oss i Sverige strax innan jul 2008. Vad han nu skulle med en kamera till nar han var 1 ar gammal...)
Ett annat exempel ar nar hon skulle hjalpa till och sponsra mitt visum, men drog sig ur i sista sekunden och stal pengarna jag skickat till henne som skulle anvandas till att skicka in papprena till ambassaden i Stockholm.
Jag kan rabbla pa hur lange som helst och kan inte forsta hur man kan bete sig som hon gor/gjort. Min man har inte haft det latt. Vissa jular blev han och hans tvillingbror utan julklappar och var tvungna att sitta och titta pa nar deras lillebror oppnade sina.
De har blivit slagna med det ena och det andra, och nar de var 16 blev de utkastade for att de var sa "svarhanterliga"..hm, tacka fan for det..
Nar min man var 18 sa fick han ta ut en stor fond som skulle innehalla tusentals av dollar, trodde han ja, da hans mamma redan plocka ut dessa pengar till sig sjalv..
Jag blir alldeles gratfardig och illamaende bara jag tanker pa hur han har haft det.
Hans lillebror bor har i Pennsylvania med sin fru och barn, han har dock visat/sagt vad han egentligen tycker om oss ocksa. Han har havt ur sig ett par ganger att det minsann ar jag som sager till min man vad han ska saga, gora och tycka bara for att jag minsann har ett jobb och tjanar pengar, nagot som deras mamma ocksa papekat ett antal ganger.. tycker det ar sa otroligt lojligt och trakigt, speciellt da min man tjanar mer an mig och absolut inte ar nagon som man bara trampar pa.
Jag brukar inte tycka om att kalla folk avundsjuka da det ordet alltid anvands sa fort nagon kritiseras, men da de har det valdigt knapert och hans fru gatt hemma lange och nu vantar deras tredje barn sa kan jag inte tanka mig nat annat. Varfor skulle man annars saga en san sak till sin bror?
Fortsattning foljer, antar jag....
2 comments:
Men usch, det där var inte lätt måste jag säga! Då har jag mer tur med mina in laws...å andra sidan har jag mamma och syster som ställer till det själv...Det måste vara speciellt jobbigt för din man!
Usch vad hemskt, lider med dig. Men du, såna människor gör man bäst i att hålla sig långt borta ifrån, de som sprider negativitet och får en att må dåligt.
Post a Comment